the pretender.

sitter ensam i mörkret
försöker skriva en text
men orden som bildas
får mig att inse att vissa saker
aldrig någonsin kommer att hända,

jag kan inte göra samma sak igen.
hade jag velat skulle jag ha slagits
istället för att erkänt mig besegrad på nytt.

så kanske hänger jag bara kvar i en önskan,
en trygg känsla av längtan, för att jag är van.

det kanske inte är en svår sak längre.
eller så är det den svåraste saken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0