- you are what you create

har suttit och funderat över dagens utmaning, min första kärlek.

funderat på om jag ska skriva om min kusin med tjocka glasögon
och ful frigolithjälm som jag avgudade när jag var en fyraårig busunge.

eller om jag skulle lyfta fram min första idolkärlek - david beckham
som fick mig att titta på otaliga fotbollsmatcher när jag var elva.

berörde även tanken på min första riktiga pojkvän som jag
var galen i från det att jag gick i åttan till första året i gymnasiet.

men ingen av dem kan jämföras med den första mannen i mitt liv. pappa.
när jag var liten fanns det ingen man som kunde mäta sig med honom, han
var starkast, snyggast, roligast, häftigast och lagade världens bästa pannkakor.

jag kommer ihåg hur jag frenetiskt hejade på honom när han stod i mål i
bygdeås a-lag i fotboll. jag brukade gråta när han släppte in bollar och blev arg om han svor.
jag brukade sitta på bänken i omklädningsrummet och lyssna på lagets taktiksnack, brukade
springa benen av mig för att hämta bollar som sparkades in i skogen under matcherna.

jag var extremt jobbig när jag var liten. pratade strunt hela tiden. surrade till och med i sömnen.
alla blev irriterade, ingen orkade lyssna. förutom pappa. han sa bara att jag hade "talets gåva" -
det tyckte jag lät fint. han behandlade mig heller inte som en 3-4-5-6-åring utan som en likasinnad.

jag beundrar mycket hos min pappa. hans charm och sociala kompetens,
hur han får en att må bra när man är i närheten av honom. och sättet vi kan prata på.

trots allt som kan ha hänt i det förflutna
så kommer ingenting någonsin ändra på detta.