en kat(t)astrof.



det var en gång en kille
som var mer värd än en mille
han var min ett litet tag
jag saknar honom varje dag

när jag tänker på hans blick
minns jag kärlekn jag fick
blir förbaskad på hur dum jag är
som tryckte bort den jag håller kär

det jag gillade mest var nog hans skratt
och hur mjukt han höll om mig varje natt,
för att inte tala om hans fejs
som fick mig glömma tid och plejs
hans läppar var de mjukaste i världen
och jag glömmer aldrig bodenbildfärden.

nu är allt jag verkligen vill
att få gnugga näsa med kärlekn en gång till.

mvh. lina "poetn" westin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0