i'm a bitch.

jag borde vara lycklig, inte negativ.
hur svårt kan det egentligen vara?
när jag är ensam är jag glad utåt,
varför kan jag inte vara det nu -
när jag är lycklig på ett djupare plan?

det är ett stort jävla problem för mig.
när jag faller in i det negativa tänket
känns allt hopplöst och värdelöst,

är rädd att det skulle kunna förstöra,
fastän det är det absolut sista jag vill.



saker som gör allt lite finare:

det sjukt söta fnitterskrattet
din tolkning av nationalteatern
att du ligger i dubbelsängens springa för att få kramas

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0