- you are what you create

jag tänker inte gnälla eller någonting,
jag mår tvärtom bättre nu än på länge.
tack vare att jag fått upp kontakten med en kär person,
berättat en svår sanning för en annan och insett att jag
kanske måste släppa taget om en tredje.

det jag vill få fram ikväll är mer ett tips till er som är som jag: fega.
släpp era rädslor. de tar över era liv. lev istället i stunden, ta smällen
om den kommer istället för att bara gå omkring och vänta på den.

jag har nyligen tappat en viktig person.
ikväll har jag funderat lite på honom. och på mig. och på oss.
han är en fantastisk person. väldigt enkel att ha att göra med,
väldigt lätt att tycka om. i mina ögon är han stark och balanserad.
om jag är balanserad? not so much. men jag strävar efter att bli
det. och han har hjälpt mig en bit på vägen. jag känner att
någonting håller på att förändras inom mig. men det kommer ta tid.

allt jag gjort under hela vår tid tillsammans är att vänta. jag har
väntat på att han ska tröttna. väntat på att han ska se hur fucked up jag är.
det jag inte förstod var att han faktiskt såg allt det redan från början. att han
till och med accepterade det. det var ingenting jag hade behövt skämmas för.

istället för att njuta av den härliga personen jag hade vid min sida så vände
jag mig inåt. såg alla rädslor som fanns i därinne. all panik. all förlorad trygghet.
jag ville inte släppa honom nära, ville inte ge honom allt jag egentligen kände för honom.
när jag tittade på honom blev jag sorgsen, för jag visste att han snart skulle lämna mig.
det var det sista jag ville. jag ville verkligen ha en relation med den här killen, men jag
hade alltid en klump i magen. varje hejdå kändes som det sista. under varje kram ville jag
klänga mig fast och aldrig släppa taget. i varje tystnad ville jag hitta drama, för att
skapa en reaktion, få uppmärksamhet, så att han inte glömde bort min existens.
töntigt. jag vet. men mest av allt är det sorligt.

på grund av att jag lät de dåliga känslorna styra mig så blev det som jag befarat.
hade jag njutit, stannat upp och känt hur lycklig jag var - så hade jag kanske fortfarande varit det.

så det jag tar med mig från den här separationen är, förutom glädje att jag haft en fin kille,
vetskapen om att det som hänt förut är historia - det behöver inte repeteras om och om igen.
bara för att någon/några valt att svika betyder det inte att alla kommer att göra det.

om någon som läser min fjuttiga lilla blogg är lika styrd av sina rädslor som jag, gör dig själv
en tjänst och lyssna på mitt tips. låt inte rädslorna styra dig. tillåt dig att älska utan att vara
misstänksam. förvänta dig ingenting annat än det bästa. annars kommer du aldrig bli lycklig.