tacka astrid för kreativiteten!
det var en gång en linblond flicka med skrubbsår på knäna.
hon bodde tillsammans med sin mamma, sin pappa, två hundar och två katter som alltid fick kattungar i ett gult hus i skogen. hennes närmsta granne var martin 70 år, en sur gubbe som brukade slipa knivar i traktorgaraget.
eftersom hon var ganska ensam fick hon ständigt hitta på nya lekar för att få dagarna att gå. hennes favoritställe var den lilla skogen nedanför gården. där byggde hon en koja bland vedstaplar och granstammar. hon samlade på gamla skor och roliga plåtburkar. hennes dyrbaraste hemlighet var den snidade träasken som hon grävt ner under löven vid ett burrigt träd. i den asken sparade hon lappar, teckningar och saker som ingen någonsin fick hitta.
hon lärde sig läsa flytande när hon var fyra år och dök direkt ner i astrid lindgrens händelserika värld. hennes lekar fick helt nya dimensioner när hon läste om saker som hon aldrig själv kunnat inbilla sig fanns. plötsligt var hon inte bara flickan i den hemliga skogen. hon åkte till de sju haven i en flygande säng, hon grävde en varggrop för att fånga den elaka kommandoran, hon kunde flyga nedför taket med ett paraply och hennes hund blev en flåsande sankt bernard som hette båtsman.
under åren utvecklade hon själv en väldigt rik fantasi,
hon började skriva små sagor som sjuåring och som elvaåring hade hon etablerat författardrömmar.
allt tack vare astrid lindgren. kan man tycka.
