det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis, fryser nu sakta till is.

hade ett jobbigt telefonsamtal i lördags,
det höll inte i sig länge. men fem minuter räckte.
varför är det så jobbigt? det borde inte vara det...

jag borde inte bry mig. alls. men det svider. lite.

förutom det så är jag glad,
kopplar lätt bort den delen.

är dock utmattad och febrig,
vaknade nyss av att jag har sovit
alldeles för många timmar och drömt
alldeles för sjuka feberdrömmar. usch!

men då är det skönt att vakna till en härlig verklighet.
jag känner mig glad. trots att jag ligger nedbäddad, det är skönt.

längtar tills jag får i mig lite mat.
då ska jag nog se någon bra film.
prata lite med fina kompisar, sen sova.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0