blääe.

när man ser folk i ens närhet
som är helt fantastiska trots laster
så börjar man undra: varför måste jag ge upp?

men jag vet inte, bara spårar ur lite nu
jag vill verkligen inte ge upp egentligen
fast jag vill samtidigt men ingen annan
är på samma nivå och det gör det svårare

what to do? det får kvällen utvisa.

xoxo grubblarn

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0