söndagar...

vilken poet man kan vara klockan fyra på natten.
mellan raderna kan man se en lite yr, lite förvirrad
men väldigt osäker tjej som varken vet ut eller in. 

idag, med mer konkreta meningar, är det lite samma grej.
sitter här i soffan, bland allt som ryms på tjugofem kvadrat

vet inte vad jag ska göra 
för att döda rastlösheten
och de obesvarade frågorna

men jag mår så bra
känner lugnet samtidigt

tar bara tag i orden lite för hårt
vrider dem kraftigare

men ni förstår nog inte
glädjen i återseendet

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0