- you are what you create

wow, sitter och läser en tråd på flashback.
vissa idioter förvånar mig, varför svara på ett seriöst inlägg med hån och förolämpningar?
hur som helst: när jag läser detta känner jag någon sorts samhörighet. man är aldrig ensam.

jag förstår att folk i ens närhet inte orkar. att det är krävande, fruktansvärt, skrämmande.
men då kan man väl säga tack och adjö rakt av? allt är svart eller vitt i min värld, baby.
när jag känner mig sviken känner jag mig direkt värdelös och hamnar i ett djupt hål.

nu ska jag röka, äta lite yoghurt, se lite oth i sängen innan jag somnar.
det här blev kanske det sjukaste inlägget jag någonsin skrivit, men what the fuck.

xoxo