dry my soul
söndagkväll, återigen.
jag älskar söndagkvällar,
man är lite ensam i mörkret.
jag skrev en dikt,
en uppdaterad variant av en lovestory
uppföljaren var inte lika rosa, men rimmade likadant.
jag hängde upp den på väggen, bredvid den gamla
och varje gång jag ser dem blir jag lite nöjd över rimmen.
det är verkligen inte mer än så. jag känner ingenting, det är blankt.
den här kvällen är skön. jag har en bra känsla, ser en grym konsert,
är glad över mina två födelsedagspresenter som jag kommer få i förskott
och har fortfarande ett litet leende på läpparna pga en sak som är lite hemlig.
Kommentarer
Trackback
