on the road again

HEJ

jag har återigen en dator i huset, tack vare en otroligt snäll granne.
den går inte så snabbt men den fungerar till det viktigaste. 

den senaste veckan har varit lång. de längsta 7 dagarna någonsin.
jag har hunnit förnedra mig, två gånger, dricka mig onykter fyra gånger,
gått hem gråtandes från stället jag lovat mig själv att ALDRIG gå gråtandes från igen.

nurå? ikväll är det hockey. jag sitter nyduschad i onepiece som är knuten i midjan.
det är en timme och tjugo minuter kvar till sändningen börjar och jag är riktigt seg.

jag har iallafall, under dessa sju dagarna, lärt känna nya personer. trevliga personer.
och jag har gjort något av de kaosartiga känslorna och istället skapat saker. texter, bilder.

jag, lina westin, ett virrvarr av dåliga känslor har gjort något jag aldrig trodde jag skulle klara:
jag har tagit de jobbiga, brutala känslorna av sorg och vänt dem till INSPIRATION.

som kurt cobain skulle ha sagt: thank you for the tragedy, i need it for my art.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0